Var på en liten ''get together'' igår men folk från skolan. Och alltså det var helt underbart. Fy fan vad kul det var. När det började mörkna gick vi ner till stranden och halv badade i havet. Där stannade vi till det blivit mörk och då drog vi upp till huset igen. Vi satt och pratade, spelade musik, sjöng och jag vet inte allt vi gjorde.
Allting var så befriande på ett sätt. Att gå ner till stranden när det är halvmörkt, inga andra var där förutom oss, månen var uppe och att bara gå där på stranden.. alltså jag vet inte hur jag ska beskriva. men det var så underbart! usch kommer aldrig vilja lämna det här stället.. Detta är ju vad man kallar paradis.


Nej nu går det så stört bra att jag bara ler hela tiden. Har nu alltid något kul att tänka på/ se fram emot och, nej jag vill inte hem. Nu trivs jag om jag aldrig gjort förut. Tror att det måste ta 6 månader. Eller det gjorde det för mig i alla fall, att verkligen känna sig bekväm och som hemma. 
Ser fram emot min födelsedag (!!!), när frida kommer, när pappa kommer hit, skolan, människorna, klockan, väskan, nya piercingar, allt festande som 18-åring och bara livet!